Omöjliga tillsättningar - finns de?

Ja, det ställer sig Howard Adamsky frågande till i sin artikel The Myth of the Hard-to-fill Job, där han bland annat skriver om hur man genom att stämpla ett jobb som svårt att tillsätta ofta låter det bli en självuppfyllande profetia och att det oftare kanske handlar om orimliga krav på kandidaten.

Tänkvärt, och dessutom har han några förslag på lösningar. Gör två jobb av ett, är ett förslag. Har du inte budget för det? Glöm kostnaden tycker Howard Adamsky, titta på ROI istället.

Kloka ord

"Procedurer och datasystem kan man lära sig. Äkta passion kan man inte kopiera."


Orden är Katalin Paldeaks, ansvarig för Clarion Hotels som återigen dragit igång sin talangjakt för att hitta nya medarbetare. På auditions får sökande chansen att visa upp om de har de egenskaper som är viktiga för jobbet, nämligen att vara hjälpsam, uppmärksam och att möta kunden med ett leende.

Tänk på det när du rekryterar nya medarbetare. Färdigheter och kunskaper kan man ofta få på arbetsplatsen. Egenskaper och personlighet är svårare för arbetsgivaren att svarva fram. Det är lite som att köpa ett hus. Stirra dig inte blind på parkettgolvet.Du kan bygga ut och renovera, men läget är svårt att göra något åt.

Ibland räcker det med så lite

Internetstrul är ju en vanligt återkommande källa till irritation på arbetsplatsen. Idag strular nätet hos oss på kontoret och jag kan inte låta bli att citera en kollega som jag med mina stora öron överhör:

" Ljusa lokaler och högt i tak, skit i det! Skriv bara ut i platsannonsen att man har en säker internetlina som aldrig strular så borde kandidaterna stå på kö."

Rekrytering vs dejting del 2

För rätt länge sedan listade jag Amy Kimmes regler för dejting och rekrytering. Läs inlägget här.

Och eftersom jag brukar tjata om trista platsannonser, där alldeles för många arbetsgivare fortfarande alldeles för ofta tycker att en arbetsbeskrivning är en utmärkt platsannons, så roade jag mig med att tänka på hur det skulle se ut om kontaktannonser skrevs på samma sätt som platsannonser. Nu medger jag att jag gissar vilt men jag har svårt att tänka mig att en kontaktannons som inspireras av en platsannons skulle vara särskilt framgångsrik. Eller vad tror du?

Nu går jag vidare mot nya mål och söker en ny partner

Min förra partner har nu gått vidare mot nya utmaningar och jag söker nu hans efterträdare. Som min partner kommer du få en viktig roll i min framtida lycka och du kommer (inom rimlighetens gränser) själv att få vara med och sätta upp de strategiska målen för att ta vår relation vidare. I dina arbetsuppgifter ingår bland annat att:
• representera vid parmiddagar, (jag ser gärna att du redan har ett etablerat nätverk med trevliga vänner)
• se en oöverstiglig mängd romantiska komedier
• storhandla på både Ikea och Ica Maxi
• vara mig behjälplig med viss tekniksupport

För rätt person finns möjligheten att gå vidare i förhållandet genom att ge mig en bunt rara barn, vilket innebär att du alltså även kan få utvecklas inom en spännande, (om än en smula krävande) papparoll.
Jag söker dig som har dokumenterad erfarenhet av lyckade och seriösa förhållanden, ser du bra ut och har goda erfarenheter av att handskas med trilskande svärföräldrar så är det meriterande.

Nej, det känns inte särskilt lockande va? Jag tror att det är bättre att platsannonserna hämtar inspiration från kontaktannonserna istället. En kort, säljande beskrivning av dig själv/ditt företag och en kort, men målande beskrivning av vem du letar efter. Tanken med annonsen är ju att väcka intresse, inte att gå på avslut.

Nu fattar jag

Jag har ju hävdat att jag inte alltid förstår jakten på de så kallade passiva kandidaterna. Visst, ibland behöver man onekligen jaga kandidater, men ibland känns det som att det är ett självändamål i sig att kandidaterna egentligen från början inte är intresserade.

Men, nu är ju Idol (äntligen) igång igen. Och efter att ha sett alla stylade killar och tjejer som högtidligt lovar att de har något alldels extra, när det visar sig att de i bästa fall är högst medelmåttliga, så blir det helt enkelt magiskt när "Linni" kommer. Kidnappad till audition efter tips från syrran, införd till juryn med ögonbindel och när den åker av har hon ungefär 15 sekunder på sig att samla sig, stämma gitarren och "leverera". Och hon levererar. Och hon är unik. Och jag fattar!

Sociala medier och mikrovågsugnar

Gränsen mellan den privata och professionella sfären håller på att försvinna i takt med att svenskarnas aktivitet i de sociala medierna ökar. Andelen som uppger att de har en profil på Facebook har ökat från 49 procent till 80 procent på tre år. En stor andel chefer söker information på de privata nätverkssajterna när de rekryterar, allt fler besöker sin privata nätverkssajt på arbetstid och andelen som addar chefen respektive medarbetarna som Facebookvän ökar. Detta fram går av den senaste Work Life-undersökningen i samarbete med Kairos Future där drygt 8 000 personer i Manpower-panelen svarat på frågor om arbete och karriär. Läs mer om undersökningen här.

Jag tycker att det är intressant att trots att användandet av sociala nätverk ökar, framför allt bland medelålders, så minskar ändå andelen som söker jobb via sociala medier. Från 33 % 2008 till 17 % idag.

Nu känns det här en smula långsökt, men jag kan inte låta bli att tänka på mikrovågsugnar. Det är ju nu för tiden fullt möjligt att grilla, koka och baka det mesta i en mikro. Ändå använder de flesta dem bara för att poppa popcorn och tina bullar...Kan det vara så att man även har överskattat vad vi kommer att använda sociala medier till? Kanske vill vi bara bli en smula sedda.

Social rekrytering

Jobvites undersökning om Social Recruitment 2011 (baserad på den amerikanska marknaden) är intressant. Bland annat visar den att:

45% av de svarande företagen alltid kollar in kandidaternas profiler på nätet
29 % kollar ibland
12% gör det om kandidaten tillhandahåller profilen
medan 13% inte kollar in kandidaterna alls på nätet.


Frågan är hur det ser ut i Sverige? Är du intresserad av att göra din röst hörd så pågår den svenska motsvarigheten i form av Social Rekrytering 2012.