Sociala medier och arbetsrätt - inte konstigt att det är en röra

Det är inte lätt detta med sociala medier och arbetsrätt. Var sjutton drar man gränsen mellan privatliv och arbetsliv och vad får man egentligen dela med sig av gällande sin jobbsituation? Detta diskuteras mycket på både arbetsplatser och i press, men det arbetsrättsliga läge känns väldigt oklart. Därför tyckte jag att det skulle bli extremt intressant att gå ett seminarium på temat Arbetsrätt och sociala medier där man utlovades en genomgång av det rådande rättsläget och de verktyg man kan behöva för att kunna sätta upp en fungerande policy för sociala medier. Agendan utlovade både jurdiska experter och praktiska exempel från företag som redan har tagit fram en policy.

Men om det här seminariet skulle reda ut frågetecknen, ja då förstår jag ännu mer varför det är sådan röra:

En professor i civilrätt skulle prata om:
Vilka rättigheter en anställd har att yttra sig i frågor som rör arbetet och arbetsgivaren, vilka gränser som finns i kritikrättens och yttrandefrihetens i relation till lojalitetsplikten och han skulle gå igenom aktuella domar och rättsfall kopplade till uttalanden i sociala medier.

Det han pratade om:
Länge och väl om två domar som dels behandlade en uppsägning på grund av att en videofilmsförsäljare var sambo med en videobutiksinnehavare, dels en uppsägning av en sjuksköterska som inte fått ledigt för att ta hand om sin sjuka systerdotter. Det fanns med andra ord inte mycket sociala medier inblandade där. Han pratade dock en stund om det uppmärksammade fallet med ”Farbror Blå” där det stundtals var oklart när han pratade om polismannen som sades upp på grund av bloggande (felaktigt enligt AD)och när han pratade om Elsa Beskows sagofigur. Jag har fortfarande inte heller listat ut vem av dem han syftade på när han började diskutera de erotiska undertoner som var hela upplägget med Farbror Blå! När publiken började fnissa olustigt blev han förtjust och utvecklade tyvärr ämnet….

När han pratade om vilka rättigheter man som anställd har att diskutera sin arbetsgivare på Facebook, så hänvisade han till att man måste få ha någon ventil att ”pysa ur till” och menade på att Facebook blir en stor ”säkerhetsventil” för många och att det är bra. Kändes inte som att detta underbyggdes med några lagar. Det var ju ” intressant att läsa Farbor Blås blogg” så de borde den kanske vara OK.

En advokat specialiserad på arbetsrätt på en ansedd advokatfirma, skulle prata om:
Vilka krav en arbetsgivare kan ställa på den anställde när det gäller användandet av sociala medier, vad får en anställd skriva för att inte bryta mot lojalitetsplikten och var gränsen går för att uttala sig i tjänsten kontra som privatperson. Dessutom skulle han dela ut praktiska tips och verktyg för att skriva en juridiskt korrekt och tydlig policy för sociala medier

Det han pratade om:
Får man använda e-post i privata ärenden? Får man eller får man inte surfa privat och vilka sajter är OK att besöka. Ska man stänga av åtkomst till vissa sidor eller ej. Domen som han tog upp var en dom gällande avsked på grund av porrsurfande. Han tyckte att det var mycket viktigt att man tydligt specificerade vilken typ av sidor som var ”förbjudet område”. Däremot tyckte han att man som arbetsgivare bör begränsa policies gällande internet till att gälla på arbetstid och med arbetsgivarens redskap. Och på frågan kring problematiken kring att arbetsliv och privatliv flyter ihop och att det kanske är bra att ha en policy för sociala medier, så menade han på att så har det ju varit i alla tider och likställde det med att man kan prata skit om sitt jobb med kompisarna på puben. Det fanns ingen anledning att ha en policy för sociala medier i och med att lojalitetsplikt gäller.

Frågan är ju bara hur många av dagens nya unga medarbetare som har koll på lojalitetsplikt och tystnadsplikt? Helt ärligt, det har inte ens jag full koll på. Det var liksom därför jag gick den här utbildningen.

Sammanfattning
Problemet med var att de båda juridiska experterna tycktes ha ståndpunkten att användandet av sociala medier inte förändrar någonting. Man framförde flera gånger argument som ”människan kan fortfarande bara ha känna mellan 100 och 200 peroner” och klaga på jobbet har man ju alltid kunna göra inför polarna-

Och då känns det som om de faktiskt inte har förstått något alls. Internet och sociala medier ändrar inte allt. Men de ändrar MYCKET! För alla och i relation mellan arbetsgivare/medarbetare. De ändrar radikalt vad man säger ”privat” eftersom det inte längre är privat, det kan spridas till hur många som helst och det finns kvar för alltid. Det är dessutom svårt att veta när man uttalar sig som privatperson och när man gör det via sin arbetsgivare beroende på hur man använder exempelvis twitter och bloggar.

Däremot var det kul att höra Karin Bäcklund från Almega prata om hur de arbetar med sociala medier. De uppmuntrar sina anställda att medverka i sociala medier, men hjälper dem också att förstå gränserna genom en riktigt bra policy. Den hittar du här om du vill inspireras.